Har varit uppe sedan åtta och fixat olika saker och nu äntligen har jag lite tid över. Gick igenom lite bilder och fick syn på bilder från föreställningsveckan för "Om flickor kunde döda". En pjäs vi satte upp som slutproduktion i gymnasiet. Det var en grymt kul vecka med många skratt - saknar min lilla drama grupp. Tänkte slänga upp lite bilder här och om ni undrar varför vi ser ut som zombies så tillhör det våra karraktärer i föreställningen.

 

Kikade in på Karins blogg och hittade det här inlägget. Casino - har jag någosin varit på ett tänkte jag. Det har jag faktiskt. Kan ju säga att det är ett minne som aldrig bleknar. 

 

Tillslut var det över och alla gick ner igen. Jahopp, tänkte jag, nu var detta över - dags för sängen. Ack så fel jag hade. Jag råkade nämligen höra en konversation som min mamma och pappa hade. De skulle till Casino da Madeira. Jag skulle med, så var det bara. Jag bad och bad tills de gick med på det. HURRA, jag skulle på fest - det händer något! Vi hoppade in i en taxi som tog oss till casinot. Mamma och pappa hade varnat mig att jag kanske inte skulle få komma in, min åldern var ju inte direkt den som gällde, men på nått sätt lyckades min pappa fixa det. Jag (!) var inne på en klubb - Ilona, 15 år och klubbande. Vänta tills tjejerna får höra det här, tänkte jag. Alla dansade och var glada. Jag tittade mig omkring. Helt plötsligt rycker min farbrors flickvän tag i mig. Hon pekar bort mot VIP-sektionen och frågar: "Ser du vem det är Ilona? Ser du?!". Jag kisar, men ser inte riktigt. "Ser du inte att det är Cristiano Ronaldo?". Nu såg jag vem det var. Min tonårs-cruch satt i VIP-sektionen. PRISA HERREN eller nått, tänkte jag. Vi rusade fram till VIP och Rosa, som hon heter, började prata med vakten. Tyvärr fick vi inte komma in och inte heller kunde han komma fram. Vilken jävla vakt, tänkte jag, ser han inte att jag måste träffa honom? Rosa försökte ett tag, men det var lönlöst. Jag observerade honom från avstånd istället, tyckte att det gick lika bra. Jag hade faktiskt varit på samma fest som CRISTIANO RONALDO! Efter ett tag slog mig tanken, han har suttit där ända sedan jag fick upp ögonen för att han var här. Ska han inte resa sig upp och dansa snart? Det gick ett tag till och jag blickade mot platsen han suttit vid tidigare. Han var fortfarande där. Vilken vekling. ALLA (jag skojar inte) stod och dansade och han satt ner. Pffft, vilken tråkmåns. Han rörde inte sig ur fläcken. Behöver jag säga att min cruch försvann där? Dock kan jag inte säga att jag inte var lite mallig över det hela. Klart att jag gick som på moln ett efter det, men den cruchen kom aldrig tillbaka.